Vi äter frukost innan färden går till floden för en båttur. Varje morgon har Sot druckit ett te som luktat gott. På frågan om det är gott så säger hon att det är mycket gott och nyttigt samt föreslår att jag tar en kopp. Nåväl jag vinkar raskt in en kopp som gulpas ner med välbehag. Vi avslutar frukosten och tar tuk-tuken till floden. Jag hinner inte mer än sätta mig där bak på tuk-tuken förrän magen bullrar till. Det blir som ett litet knip i magen och ett tryck längre ner i regionerna. Men det går över väldigt fort och jag pustar tacksamt ut.

Ju längre resan går desto flera knip och tryck uppenbarar sig och med högre intensitet. Sven-Erik ser att ansiktet börjar blekna till och frågar hur det är. Efter att ha förklarat dilemmat så skrattas den stackars nödige ut med orden att du skulle inte ha druckit det där teet. Svenne ser helt frågande ut på anklagelsen att han låtit det ske utan varning till sin reskamrat och svarar att han trodde jag ville ha ett sånt te som sätter fart på magen. Varför skulle man vilja ha fart på magen, när det tillstånd den redan befinner sig i är nära turistas, går ej att förklara.

Knipen övergår till rena magsopar och det är bara den odelade koncentrationen på tarmkontroll som stoppar en olycka. Nu är paniken nära så jag meddelar föraren att det är bäst han hittar ett ställe där man kan få göra av sig. De minuter det tar för föraren att finna en bensinstation känns som ett halvår och svetten bryter ut på pannan medan de så kallade kamraterna skrattar. Äntligen når vi fram och jag rusar till toan som finns till vänster mot ett dike och liten skogsdunge.

I en svepande rörelse får jag av mig kläderna och sitter ner. Om ni har sett dum, dummare och dummast så förstår ni hur det är. Benen rakt ut skakande och ett litet lustskri sedan kommer skottet. Först efter någon minuts ihärdigt arbete lugnar pulsen ner sig och omgivningen kan börja studeras. Då kommer nästa chock. Inget papper utan bara en stor vattenho i cement med ett öskar. Aldrig att jag tänker hålla på och blaska ändan inne på den här toaletten. Nu känner jag dessutom att det sticks ganska bra och att det inte är så lite mygg inne på toan. Upp med dörren och gastar åt Svenne att gå och köpa papper.

Tiden går och fler bett av myggen får jag. Jag förstår inte varför det ska ta sådan tid att köpa en rulle dasspapper. Till sist kommer så äntligen Sven-Erik med toarullen och jag kan avsluta mitt besök. Klar tittar jag ner i toan och tar öskaret och försöker spola rent. Det går väl sisådär och efter ett tag kliver jag ur. När jag går till tuk-tuken tittar jag bakom toan och ser röret mynna ut i diket bakom. Så mycket för rening. Sedan tittar framåt och ser alla gapskrattande titta tillbaka till mig samt att bensinstationsarbetare som gör samma sak i dörren. Vid tuk-tuken får jag förklaringen till munterheten. Enda sättet Sven-Erik kunde få dom att förstå vad han ville köpa var att mycket demonstrativt visa hur det skulle användas. Allt skedde under mycket stor munterhet från ortsbefolkningen.

Efter denna incident fortlöper båtturen utan mankemang vilket är tur när man såg de sanitära faciliteterna där. Tänkt er ett utedass byggt av en blind med en sittram av 1 tums ribb. Under det är ett stort hål kapat ut och vattnet syns under det. Hur mycket matlust skulle det varit kvar om jag fyrat av i den byggnaden. Som tur var behövdes den inte under färden. Mitt råd, tänk på vad ni dricker innan deltagande i utflykter.